På't igen!

Eller: Andra IVF-behandlingen

När vi började med andra IVF-omgången hade det gått ett halvår sedan vi började med första. Så det kändes nästan som att börja om från början. "Just det, det var såhär det var man skulle göra."

Menopur-pennan (stimuleringshormonet) som jag använde vid första behandlingen tillverkades inte längre. Nu var man tvungen att blanda själv lösning och pulver själv och fylla engångssprutor vid varje injektion. Min man tog ansvar för att blanda, förbereda allt och ha koll på hur mycket som var kvar och när det var dags att blanda nytt eller köpa mer. Den mängd injektionsvätska som jag skulle ta fyllde nästan hela sprutan och det blev väldigt otympligt och svårt att injicera själv. Min man fick hjälpa mig nästan varje gång.

Annars var det ganska likt förra gången, förutom att mensen var ovanligt kort den cykeln. Även små förändringar från det vanliga kan under omständigheterna göra att man undrar om allt står rätt till. Men alla hormoner man tar kan göra att saker inte riktigt blir som det brukar.

När jag var på ultraljudsundersökningen för att kolla folliklarnas utveckling, passade jag på att prata med läkaren om smärtlindringen vid ägguttaget. Hon gav ett bra förslag och jag kände mig lite lugnare.

Ägguttaget blev en bättre upplevelse den här gången. Jag fick lugnande i flytande form och smärtstillande på dropp i förväg. Sen var det det vanliga i operationssalen. Sjuksköterskan sa efteråt att de bara behövde använda hälften av smärtlindringen under uttaget den här gången jämfört med förra. Det gjorde fortfarande ont med lokalbedövningen och vissa av punkteringarna. Men det gick mycket bättre. Och jag mådde inte illa efteråt som förr gången. Däremot hade jag lite mer ont i magen ett tag efter. Men då fick jag två naproxen och det blev bättre.

Senare på kvällen och dagen efter kände jag mig jättesvullen, obekväm och öm. Så pass att jag blev lite orolig om det var överstimulering. Men sen gick det över.

Det fanns 12 ägg, varav 7 mogna. Sedan blev bara fyra befruktade.

Samma dag som jag skulle in på återföring ringde kliniken och berättade att de ägg som var kvar inte hade mognat tillräckligt fort. Så det gick inte att återföra någon i den cykeln. De skulle avvakta en dag till och se om de fortsatte att mogna till blastocyst och sedan fyra in till nästa cykel. Det blev en som frystes in.

Det var lite snopet och frustrerande att behöva vänta ännu en cykel.

Nästa cykel var ännu konstigare. Mensen kom mycket tidigare än vanligt och allt var annorlunda. Jag fick inte utslag på ägglossningstesten när jag borde och det blev ju såklart också anledning till oro. Hade jag missat ägglossningen? Hur blir det då?

Jag fick komma in på ultraljud och kolla. Det såg bra ut. Jag fick en tidpunkt som jag skulle ta ägglossningssprutan och ett datum för återföringen. Nu var det bara att hantera oron för om ägget skulle klara upptiningen.

Återföringen blev avbokad samma dag. De hann i alla fall ringa och meddela innan jag åkte hemifrån till kliniken. Ägget såg inte bra ut när det hade tinat. Vi var väldigt förberedda på det den här gången. Det var såklart tråkigt, men inte lika känslomässigt jobbigt som sist.

Så vi fick gå vidare med den tredje och sista IVF-behandling.