Hur går en IVF-behandling till?

(...med reservation för att vissa detaljer och rutiner kan skilja sig lite mellan kliniker)

Äggreserv och kvalité

Man kan inte ta reda på exakt hur stor äggreserv man har kvar. Man kan se hur många äggblåsor som är under utveckling i en cykel. Men det är vanligtvis bara en äggblåsa som blir mogen och släpper ifrån sig ett ägg under en menscykel. Man kan också ta ett blodprov som mäter AMH, anti-müllerskt hormon. Tillsammans kan detta ge en indikation på hur goda förutsättningar man har.

Det allra viktigaste är hur god kvalitén är på de ägg som finns kvar. Kvalitén sjunker drastiskt med kvinnans ålder, efter 35.

Äggstimulering

Under en IVF-behandling stimuleras äggstockarna så att fler ägg än vanligt blir mogna under en menscykel.

OBS nr 1: Det är inte alla äggblåsor som innehåller ägg(!) Man kan ha en helt normal cykel utan att ett ägg släpps under ägglossningen, och man märker inte någon skillnad. Samma gäller de stimulerade äggblåsorna, de flesta innehåller ägg medan vissa gör det inte. Alla äggblåsor mognar inte heller i samma takt under en IVF-behandling. Man försöker tajma så att så många äggblåsor som möjligt är fullmogna ungefär vid samma tidpunkt som det i normala fall skulle ske en ägglossning. Det går att lira med det nån dag hit eller dit, eftersom man kontrollerar det hela med hormoninjektioner. Men man vill hålla sig så tajmad som möjligt med kvinnans normala menscykel. Man vill inte heller överstimulera äggstockarna. Det kan vara farligt och kräva akut vård.

Hormoner

Så allt handlar om precision, balans och tajming. Detta styrs med hormoner. Man tar hormon för att stimulera äggstockarna, hormon för att bromsa stimuleringen, hormon för att starta ägglossningen och hormon för att skapa goda förutsättningar för att ägget som återförs ska bli en graviditet.

Under vissa typer av IVF-behandlingar tar man vissa av hormonerna med nässpray. Under andra IVF-behandlingar tar man bara injektioner. Jag kommer att utgå ifrån min erfarenhet med injektioner. Exakt vilka hormoner och vilken dos man tar är väldigt individuellt och är beroende av olika faktorer. En samlad bedömning görs av ens läkare. Hormonet och dosen kan justeras under behandlingens gång. Eller från gång till gång.

T.ex. under en behandling tog jag totalt 17 injektioner (med endast ett stimulerings hormon) och under en annan tog jag 36 st (då med två olika stimuleringshormon i var sin spruta).

Hormonerna påverkar såklart inte bara äggstockarnas förmåga att producera mogna äggblåsor. Många mogna äggblåsor gör också att äggstockarna går från att i normala fall vara små som vindruvor till att bli stora som tennisbollar (beroende på hur många äggblåsor som mognar förstås). Man blir svullen om magen och det kan upplevas som obekvämt, även smärtsamt. Många blir också mer svullna och ömma om magen pga injektionerna, och hormonerna kan göra att man blir upplåst, gasig och trög i magen. Hormoner påverkar som bekant flera delar av kroppen och humöret (hello PMS on krack).

Det är ödets elaka ironi att man kan komma att både känna sig och se ut som att man är gravid ut utan att man är det.

Injektioner

Vanligtvis börjar man med de stimulerande hormoninjektionerna på kvällen första mensdagen. Man tar injektionerna i magen. Det gör man i ca. fem dagar innan man börjar ta bromshormonet också, samtidigt, i några dagar till. Sen får man gå på kontroll med vaginalt ultraljud för att se hur det står till med äggblåsorna. Ibland kan man bestämma redan då när ägguttaget ska ske. Ibland behöver man komma tillbaka några dagar senare på en till kontroll innan man kan avgöra rätt tajming. Man fortsätter att ta stimuleringen och bromsen tills det är dags för ägglossningssprutan. Det är väldigt noga med tajmingen på den. Man får ett exakt klockslag som man ska ta den och sen ska ägguttaget ske exakt 36 timmar senare. 

Vissa hormoner kommer i smidiga förifyllda injektionspennor, där man lätt ställer in dosen med ett reglage. Andra måste man blanda pulver och vätska själv, och själv fylla på engångssprutor per tillfälle. Vissa ska förvaras i kylen medan andra kan vara i rumstemperatur.

Det är en del att hålla reda på, och kan ge både stress och adrenalinpåslag. Och ja, det gör lite ont att ta injektionerna. Vissa är mer smärtsamma än andra och ofta lämnar de blåmärken. Det kan också bero på var du råkar sticka, om du kommer åt en nerv eller ett blodkärl t.ex. Eller hur snabbt du injicerar. Jag upplevde att själva sticket oftast inte kändes så mycket, men det sved när jag injicerade vätskan och ibland en stund efteråt. Man kan bedöva med is innan, det kan hjälpa.

En del par väljer att partnern ger injektionerna. Jag valde att göra det på mig själva. De första gångerna tog det emot, men sen vande jag mig rätt snabbt.

Det kan vara bra om man är ett par att försöka göra så att partnerna är så involverad som möjligt, både som moraliskt stöd och eftersom den inte genomgår eller bidrar mycket annars. Min man tog ansvaret för sprutorna, att plocka fram allt som behövdes innan, blanda det som behövde blandas, hålla reda på hur mycket som fanns kvar och när det var dags att ta fram en ny spruta, och plocka undan efteråt. Några gånger fick han hjälpa till med injektionen när kolven fastnade och jag hade för dålig vilnkel för att kunna trycka in den.

Har man ingen partner kan man be en god vän eller familjemedlem ställa upp som moraliskt stöd.

Ägguttag

Under ägguttaget sitter/ligger kvinnan i en "gynstol". En lång nål som är fäst vid en ultraljudstav förs upp i slidan. Nålen förs genom slidväggen högt upp i slidan och in i äggstocken. Där punkteras varje äggblåsa och innehållet sugs ut genom nålen, ut i en lång slang som går in i nästa rum, där labbet är. Detta görs på båda äggstockarna (om man har två). Det tar oftast inte mer än 10-15 min.

När alla äggblåsor har tömts börjar labbpersonalen leta och räkna äggen som man fått ut. Som sagt, alla äggblåsor har inte ägg i sig och alla ägg har inte mognat i samma takt. Så antal ägg som är användbara är inte samma som antal äggblåsor. 

T.ex. hade jag under en behandling 12 äggblåsor och fick ut 8 mogna ägg.

Man får både lugnande och smärtlindring, både lokalbedövning och intravenöst. De påstår att det inte ska göra ont.

OBS nr 2: 20% av kvinnor upplever stark smärta (mer info i NYT podd The Retrievals). Jag var en av dom. Första gången frågade de om jag ville att de skulle avbryta för att de såg att jag led. Men jag ville att de skulle göra klart. Andra gången hade jag kommit överens med läkaren att jag skulle få annan smärtlindring en stund innan för att se om det kunde avhjälpa. Det gjorde det, delvis iaf. Läkaren sa efteråt att hon ändå tyckte att det såg ut som jag led, men jag tycke att det kändes bättre än första gången. Sjuksköterskan bekräftade att hon bara behövde använda hälften av den dos smärtlinding som första gången. Tredje och sista gången gjorde vi samma sak och jag kände mycket mindre smärta.

Befruktning och odling

När alla ägg är identifierade blandar man äggen med spermierna. Ofta sker det så naturligt som möjligt, alltså att sperman får simma fram och ägget får välja den spermie den vill förenas med. I vissa fall, t.ex. när spermiekvalitén är låg, injiceras en spermie direkt in i ett ägg. 

Sedan väntar man. Efter en dag kan man räkna hur många ägg som blivit befruktade.

OBS nr 3: det är inte säkert att alla ägg blir befruktade. De som blivit befruktade odlas vidare i kylskåp. Nu för tiden odlar de flesta kliniker äggen i fem dagar innan de förs tillbaka in i livmodern. Då har de nått ett utvecklingsstadie som kallas blastocyst. Man gör så för att öka chanserna att återföra ett ägg som är bra nog att leda till en graviditet. Det är inte säkert att alla ägg når detta stadie. Det är mycket som ska bli rätt redan i början. Om man skulle återföra ett ägg tidigare i utvecklingsfasen kan det ju vara en som stannar av efter 3 eller 4 dagar. Väntar man till femte dagen har naturen redan eliminerat de som inte skulle klarat sig i livmodern i alla fall. 

T.ex. hade jag under en behandling 9 ägg varav 8 blev befruktade och 4 klarade sig till blastocyst. Under en annan behandling hade jag 7 ägg varav 4 blev befruktade och 1 klarade sig till blastocyst.

Sen är det aldrig någon garanti att blastocysten man återför leder till en graviditet.

Får man fler än en blastocyst kan de övriga frysas in för att göra en eventuell frysåterföring vid behov. Nu för tiden undviker kliniker i största möjliga mån att föra tillbaka två ägg samtidigt, eftersom det medför flera stora risker och för att framgångsfrekvensen är lika hög med ett ägg som det tidigare var när man återförde flera.

Färsk återföring

En viss tid mellan ägguttaget och återföringen tar man bisolvon och progesteron som vaginalt piller, för att förbättra förutsättningarna i livmodern för det återförda ägget.

Under återföringen sitter man i samma stol som under uttaget och ägget förs tillbaka till livmodern genom en tunn mjuk slang genom slidan och upp i livmodern. Det är smärtfritt och tar ca 5 min.

Sen är det bara att vänta och fortsätt ta progesteron fram till graviditetstestet ca. två veckor senare. Många beskriver den här vänteperioden som väldigt orolig och ångestfylld. Dessutom blir man ofta lite extra svullen om magen efter ägguttaget och äggåterföringen. Både av ingreppet och av progesteronet.

Man vill också tajma återföringen med rätt tid i cykeln. T.ex. under en behandling fick jag bara ett ägg som hade klarat sig till femte dagen, men av någon anledning var den lite långsam i sin utveckling och var inte en fullt mogen blastocyst som kunde återföras vid rätt tidpunkt. Så den fick frysas in en dag senare för att återföras i nästa cykel istället.

Frysåterföring

Om den färska återföringen inte utvecklades till en graviditet, blev ett missfall eller man vill försöka få ett till barn senare, kan man göra en frysåterföring på de blastocyster som man har fryst.

Då behöver man ha koll på när man ska ha ägglossning genom att ta ägglossningstest eller gå på ultraljudskontroller. Den här gången behöver man bara ta en ägglossningsspruta på rätt dag, så att man kan räkna ut när återföringen ska ske. 

OBS nr 4: Det är inte alla ägg som klarar upptiningen efter frysningen. Man börjar tina ett ägg i taget samma dag. Ser inte den första bra ut så tinar man nästa osv.

T.ex. så åkte vi till kliniken för frysåterföring en gång och fick beskedet i väntrummet att de två första inte hade klarat sig och vi fick vänta en timme till för att se hur det skulle gå med den tredje och sista. Så vi väntade lite smått chockade och i total ovisshet. De tyckte till slut att den såg bra ut och återförde den. Men den ledde inte till någon graviditet.